lyckaskakommatillmig

Imorgon (idag) är det skolavslutning. För alla utom mig. Känns sådär faktiskt, vill också ha skolavslutning. Vill också känna att jag har uppnått något, men nej! Det enda som jag har lyckats med är ett år av olycka och en massa misslyckanden. Fick reda på att min (förra) bästa vän inte ska vara med oss och supa imorgon. Hon ska på klassfest med resten av hennes klass. Med min gamla klass. Åh, jag som verkligen såg fram emot att ha henne med oss, med mig. Vill inte förlora henne ännu mer än vad jag redan har gjort. Det skulle ju vara hon och jag, detta skulle vara vårat skolår. Vi skulle ha kul och träffa nya kompisar tillsammans. Men lilla jag isolerar mig från allt och alla och hoppar av skolan. Smart jag är, verkligen. Nu har hon massa nya kompisar så hon verkar inte ha tid med förstörda, fula mig. Aja, ska i allafall vara med mina andra bästa vänner i början av kvällen och sen ska jag till en annan fest. Kvällen ska bli GRYM. Även fast inte hon är med. Jag får vinna tillbaka henne i sommar helt enkelt. Jag ska bli den gamla jag igen, hon som alltid är glad, rolig, utåtriktad och jag säger det igen: rolig! Jag har blivit riktigt tråkig och dyster den senaste tiden, jag förstår att hon inte pallar med mig längre.